Winnicott menar att mellanområdet blir det område där människan leker, där religion och kultur har sin plats, där konst och litteratur, teater och film utspelar sig och där också psykoterapin äger rum.
Mellanområdet som också kallas förvandlingsområdet, är ett område som både finns och inte finns. Det är ett hjälpbegrepp för att beskriva ett slags psykisk kvalitet. Det kan inte visas upp eller mätas. Det finns alltså inte men kan ändå skapas eller gestaltas i yttre mening som en iakttagbar plats eller ett fysiskt utrymme.  Det kan gestaltas som en matta som är fäst i den inre världen för att rullas ut i den yttre för att undersöka något i denna. Att ta in den yttre världen utan att ställa frågan: Hade du detta i dig eller kom det utifrån? Leken blir det medel som förbinder den inre verkligheten med den yttre, en process som aldrig blir fullbordad utan fortsätter hela livet. Det är i mellanområdet som man kan upptäcka någonting nytt, något som överraskar. Beredskapen att möta detta nya är en integrerad process och ingår som en viktig komponent i den känslomässiga utvecklingen och ingjuta en kreativ förmåga hos jaget.