Kejsaren förnekar att det inte finns något tyg fast han någonstans måste veta det så är förnekelsen så stark att han beundrar det vackra tyget som inte finns. Förnekelsen utesluter affekter, ideer, tankar och symboler och utestänger allt liv. Det finns inte. Kvar finns endast en grandios beundrand av det egna jaget och vikten av att alla andra beundrar och hyllar honom. Att han faktiskt ÄR naken skänker han inte en tanke. Den beundrande skaran är Kejsarens medaktörer som är omedvetet indragna i hans drama. Själv befinner han sig i ett förlamande tillstånd, endast närvarande i förnekandet av sig själv.