Barnets tidiga utveckling sker hela tiden i dialog med modern. Hur hon svara an på barnet kommer att bli avgörande för barnets personlighetsstruktur. Om modern bekräftar barnet sker en gynnsam utveckling. Om hon däremot avvisar eller inte förstår barnets behov kommer barnet att om och om igen söka bekräftelse genom återfrågningar med allt starkare medel. Om bekräftelsen uteblir resignerar barnet och olika försvar byggs upp. Om modern inte alls ”ser” barnet utan ger bekräftelse i form av påbud att det ska vara så som hon vill att det ska vara för att stämma överens med moderns egen inre bild av barnet kommer barnet att bilda ett falskt själv. Barnet blir inte sann mot sig själv utan försöker att vara så som barnet tror att omgivningen vill att det ska vara.